Den blågröna majoriteten i Stockholm ska skära ned på Stadsbiblioteket. De borde påminnas om hjärnan bakom våra moderna bibliotek var en konservativ kvinna: Valfrid Palmgren. Varför ge sig på folkbildningen?
Bibliotek är det vackraste uttrycket för sann demokrati som tänkas kan.
Orden är pedagogen Valfrid Palmgrens, hjärnan och hjärtat bakom vårt moderna biblioteksväsende.
Tanken utvecklas i hennes förslag till bibliotekspolitik från 1911. Där skriver hon om hur barnens fantasi kan stimuleras av bilderböcker, och hur biblioteken är en skola som de vuxna aldrig växer ifrån. Men utöver att vara en samlingsplats för människor i alla åldrar är de ett ”sammanhållande band mellan alla ett samhälles invånare”.
Man tror nästan att hon syftar på 2019, när hon beskriver samhällets splittring mellan olika religiösa och politiska trosuppfattningar. Men på biblioteken kan blodsfiender bläddra vid varandras sida, ta del av varandras idéer, och bli likar i upplevelsen av en god bok.
Hur stort är inte behovet för sådana platser i dag?
Glädjande då att Stockholms bibliotek förra året slog rekord med 11 miljoner besök. Mest ökar ytterstadsdelar, som Fruängen och Hässelby gård, och dessutom lånade vi fler böcker.
Läs mer: Oro på Stockholms bibliotek: ”Historiskt kraftiga besparingar”
När siffrorna offentliggjordes sa kulturborgarrådet Jonas Naddebo (C) att han ”ser fram emot att utveckla verksamheten ytterligare”. Vilket väl är ungefär vad Judas hade sagt till Jesus om Olivberget legat vid Stureplan.
För nu har det blågröna styret drivit igenom nedskärningar som tvingar Stadsbiblioteket att skära ned 40 tjänster, och mer är att vänta kommande år. En oförsvarbar förlust av kompetens som bibliotekarier i flera upprop tydliggjort kommer att göra stor skada.
Så ser den ut, den liberalkonservativa dubbelstöten: först plockar de konservativa fram skärbrädan genom att baktala biblioteken i diverse överdrivna stökdebatter, och sedan kommer nyliberalerna för att köra slaktkniven rätt in i demokratins bultande hjärta.
Överord? Knappast.
Platserna blir allt färre där vi inte främst är kunder utan medborgare. Där det inte spelar någon roll om man är rik eller fattig, där man kan sitta i timmar och läsa utan att behöva köpa något, och där utgångarna är fullproppade med affischer om kostnadsfria föreläsningar snarare än godislådor. (Ja, ”apoteken”, jag tittar på er.)
Valfrid Palmgren var konservativ, men ansåg frågan om biblioteken så självklar att hon sträckte över en hand till arbetarpartiet: ”Om någonsin alla ett samhälles medlemmar, oberoende af samhällsställning och andra intressen, kunna samlas om någon institution, så borde detta vara om biblioteket.”
Därför kanske vi ska vara tacksamma. Biblioteken är oerhört populära. När högern nu över hela landet ger sig på folkbildningen och det fria kulturlivet börjar dess fanatism bli uppenbar. För vem fan kan väl vara emot bildade medborgare?
Den 12 maj hålls en demonstration framför Kulturhuset på Sergels torg för att rädda biblioteken. Slaget om demokratin kan börja.
