Tramsig cyberterror

Blackhat är en fånig thriller om hackerbrottslighet. 90-talet ringde och vill ha tillbaka sin porträttering av teknologi.

Först publicerad i Upsala Nya Tidning.
Michael Mann säger sig vara besatt av hur elektronik fungerar. Därför bjuder han i Blackhat på panoramabilder av stadsljus ackompanjerat av telefontjatter, samt inte en, men två kameraåkningar med elektroner som surrar genom kablar. När någon öppnar en fil visas inte all text samtidigt, utan tecknen radas upp ett efter ett till ettriga blipp-ljud. Ursäkta, men 1990-talet ringde och vill ha tillbaka sin porträttering av teknologi. (När de ändå ringer vill de nog ha tillbaka sin telefonmetafor också.)
Något omfattande cyberterrordåd har ännu inte ägt rum, men ämnet ligger i tiden. När ett datorvirus orsakar en olycka på ett kärnkraftverk måste FBI ta hjälp av inspärrade superhackaren Nick Hathaway (Chris Hemsworth). Då han gjort många armhävningar i fängelset får han i princip leda utredningen.

Tillsammans med sin gamla rumskamrat Chen Dawai (Tang Wei), som nu arbetar för kinesiska staten, och dennes syster Chen Lien (Leehom Wang), länkar de dådet till en spekulation på sojamarknaden. De inser dock att terroristen bara laddar upp för något ännu större.

Manuset är tramsigt. Som om en omfattande, global antiterror-operation skulle ledas av tre unga hackare, eller ens av FBI. Kärlekshistorien mellan Hathaway och Chen Dawai består mest i att han kramar henne med sina muskulösa hackerarmar till påträngande och feltajmad atmosfärisk musik. ”I believe you a very strong man, a very smart man” svarar hon på bruten engelska

För actionfans finns dock ett par spännande scener. Och ett regnigt, neonigt Hong Kong räcker ju en bit.

Lämna ett svar