Det är svårt att tänka sig en giftigare frihet än rätten att sprida en dödlig smitta. De nya demonstrationerna mot statsmakten är extrema. Vad hände med tanken på friheten som gemensam?
DN Kultur, 10 maj 2021.
På första maj höll sig vänstern hemma än en gång. Det lämnade gott om plats för ”Frihetsrörelsen” att protestera mot restriktionerna, samt 5G, globalismen och andra väderkvarnar. I det brokiga nätverket ingår allt från hälsoföretagare till etnonationalister, där inspirationen verkar komma från USA:s ”suveräna medborgare” (sovereign citizens), en vitmaktrörelse som inte erkänner nationalstatens rätt att styra över ett territorium.
Det är svårt att tänka sig en giftigare frihet än rätten att sprida en dödlig smitta. Men är den inte bara en extremvariant av den frihetstanke som dominerar allt mer, den om individens rätt att slippa demokratiska staters inblandning? Vad hände med tanken på friheten som gemensam?
I ”Freedom – an unruly concept” (2020) spårar den nederländska historikern Annelien de Dijn det västerländska frihetsbegreppet bakåt genom årtusendena, och visar hur det uppstod som en synonym till demokratin. I den grekiska ”frihetskulten” stod friheten i motsats till tyranniet, och gällde folket som helhet eller ingen alls.
Långt senare återuppväcker de demokratiska revolutionerna samma ideal om friheten som självstyre, men denna gång tränger sig även kvinnor och slavar in. När upprorsledaren Jean-Jacques Dessalines 1804 utropar det fria Haiti säger han att ”frihetens imperium” äntligen har kommit till ön: ”I slutändan måste vi leva självständigt eller dö.”
Men på 1800-talet uppstår ett nytt och mer individualistiskt frihetsideal, där tänkare som Benjamin Constant tvärtom föreställer sig friheten som individens rätt att slippa folkstyret. Ju mer folket har att säga till om, desto mindre frihet. Skiftet förklaras ofta med marknadens framväxt eller reformationens tanke om personlig tro. Enligt de Dijn är det snarare en reaktion på de demokratiska revolutionerna, som vissa liberaler fruktar ska ge folket för mycket makt.
Jag har tänkt mycket på de Dijns bok under våren, för i höst börjar min dotter skolan. Få saker får mig att känna mig så fjättrad som det ”fria” skolvalet. Ärligt: hur många föräldrar väljer skola efter pedagogik, och hur många väljer bara bort utsatta områden?
Detta är inte den medborgerliga friheten att gemensamt besluta om skolans uppdrag, och hur vi kan hjälpa dem som halkar efter. Den makten är på väg att glida oss ur händerna. I stället värnas friheten att slippa fattiga invandrarbarn, medan en gång gemensamma storsatsningar som Tensta gymnasium sakta stryps och säljs ut (DN 27/4).
Att posten avreglerats så att jag ska få välja mellan snuttigt döpta företag som Budbee och Deliveroo ger mest en rysning över hur kargt dagens frihetsbegrepp är. Det är knappast därför parisarna släpade ut möbler på boulevarderna, de haitiska slavarna sjöng Marseljäsen inför de franska soldaterna, eller feministen Olympe de Gouges förklarade att även kvinnan är född fri.
Men när jag hör de så kallade friskolorna själva argumentera med sådan okunnighet inför skolans uppgift – att skapa bildade medborgare som kan styra sig själva – är det tydligt att friheten måste återerövras. Innan den helt halkar i händerna på 1800-talets antidemokratiska reaktion.
