”Om fyra år finns inget svenskarnas Sverige. Med kanske en turk som diktator och en neger som utrikesminister. Folket blir då ett chokladbrunt blandfolk som inte talar svenska utan olika språk huller om buller.” Så skrev Sverigedemokraternas föregångare Bevara Sverige svenskt (BSS) i ett flygblad 1979. På 90-talet, särskilt i samband med Bosnienkriget, kom islam allt oftare att stå som representant för denna fara. ”Hur länge dröjer det innan våra svenska barn ska vända ansiktet mot Mecka?” undrade Ny Demokratis Vivianne Franzén.
Diktatur och bönetvång uteblev som bekant, så hur kunde Sverigedemokraterna femton år senare ta sig in i riksdagen med liknande retorik? Svaret är enligt författaren Gellert Tamas terrordåden i september 2001 och den militanta islamismens genomslag. I den nya boken ”Det svenska hatet”, först publicerad som artikelserie hos Aftonbladet, hävdar Tamas att dessa två rörelser lever i symbios.
– När Taimour Abdulwahab sprängde sig till döds under julhandeln 2010 utbrast Jimmie Åkessons sekreterare Alexandra Brunell ”äntligen” på Twitter. Och det finns en anledning till jublet. Plötsligt lät Kent Ekeroths uttalanden om att vi befunnit oss i krig med islam i fjortonhundra år inte lika galna. Och på samma sätt vet de militanta islamisterna att rasismen gör att de kan säga till unga killar och tjejer i förorterna att de är hatade, och att det enda svaret är att strida för kalifatet.
”Det svenska hatet” utgör tillsammans med böckerna ”Lasermannen” och ”De apatiska” en trilogi om det senaste kvartsseklets svenska offentliga samtal om invandringen.
Ska titeln tolkas som att hatet är representativt för Sverige?
– Det är en blinkning åt i somras när ”svenska värderingar” diskuterades i Almedalen. Mänskliga rättigheter omtalades som typiskt svenska, som om inte den franska revolutionen hade skett. Visst finns det mycket bra saker i Sverige, men samtidigt har hatet blivit en betydelsefull del av offentligheten. Det är viktigt att se att båda finns.
Bara någon dag innan vi möts i hans centrala sekelskiftestrea har ledande sverigedemokrater hånat en 15-årig pojke som deltagit i en frågestund med utbildningsminister Gustav Fridolin i TV4:s Nyhetsmorgon. Gellert Tamas suckar.
– Det är inget ovanligt att man ger sig på barn. Flera gånger har tonåriga tjejer hängts ut på de sverigedemokratiskt anknutna hatsajterna Politiskt inkorrekt och Avpixlat, med följden att de får ta emot hot om gängvåldtäkt och de största vidrigheter. Och paradoxen är att islam samtidigt anklagas för att vara kvinnoförnedrande. Återigen är SD och den militanta islamismen varandras spegelbilder.
Gellert Tamas säger att Sverigedemokraternas ”digitala stormtrupper” består av en kärna på 2.000–3.000 individer, ofta ensamma män. Dessa utövar i sin tur inflytande på allt större cirklar via hemsidor och sociala medier. Och ibland övergår hoten i handling, menar han.
Har partiet ansvar för vad den så kallade svansen gör?
– När SD våren 2014 gick ut med sin kampanj om att stoppa tiggeriet såg vi samtidigt ett stort antal våldsbrott mot romer. Och när de mitt i debatten om flyktingmottagandet hösten 2015 säger att de ska jobba utomparlamentariskt brinner det på en flyktingförläggning dagen därpå. Ytterligare någon dag senare säger Kent Ekeroth på ett torg i Trelleborg att svensken har en lång stubin, men ”snart smäller det”, och några timmar senare brinner det på en annan flyktingförläggning. Så våldet sammanfaller tidsmässigt med SD:s kampanjer.
”Det svenska hatet” innehåller även ett omfattande porträtt av just Kent Ekeroth. Släkten på hans mammas sida är judisk och många av dem mördas i Auschwitz, men hans mormor överlever och hamnar i Sibirien. Modern föds sedan i Kazakstan.
– Kent Ekeroths mamma är själv utomeuropeisk invandrare, och hans familj fångar hela det moderna Europas historia: Auschwitz, gulag, flyktingskap. Ändå går han med i ett parti grundat av bland annat nazister.
Som ung hade Kent Ekeroth svårt att passa in. Han har berättat om hur han blev mobbad i en skola med bara ett par, tre svenskar. Men Gellert Tamas visar i boken att där bara gick ett fåtal med utländsk bakgrund, dessutom liknande Kent Ekeroths egen: polacker, ungrare, rumäner. Ändå räknar han sig själv som svensk och klasskamraterna som invandrare.
– Och bilderna han använder av invandring som hiv är samma metaforer som man använde mot judar på 1930-talet. Det visar hur paradoxalt hans tankesätt är.
Enligt Gellert Tamas sitter antisemitismen i Sverigedemokraternas DNA. Som exempel nämner han den uppmärksammade filmen där partiets ekonomisk-politiska talesperson Oscar Sjöstedt inför andra högt uppsatta partimedlemmar skrattande berättar om nazister som sparkade på döda får som de kallar ”judar”.
Finns det något som kan motverka hatet?
– Dagspolitiken kan vara osexig, vilket gör Sverigedemokraterna unika i sin ideologiska övertygelse. Kanske behöver politiken återgå till ideologin, och kanske en så pass enkel sådan som allas lika värde. Back to basics.
Du skriver i boken att SD växer med skandalerna, så vad hjälper denna granskning?
– Vissa delar av samhället är faktaresistenta. Kent Ekeroth kan till exempel en dag säga att han inte är inblandad i Avpixlat, och en annan gång säga att det är han som startat det. En lögn kan hos vissa ses som ett långfinger mot etablissemanget. De är svåra att nå, men i det långa loppet så tror jag att vi måste fortsätta granska.
Är det inte farligt att skriva om sådana här miljöer?
– Inför publiceringen av en granskning av Sveriges tredje största parti blir jag tvungen att gå igenom skyddsåtgärder. Det hade ju förstås aldrig hänt om jag granskat Centerpartiet eller Kristdemokraterna.
Hur kändes det att vada igenom allt hat?
– Det är jobbigt att läsa, men det är nog värre att hata. Det ska dödas, våldtas och folk ska försvinna. I början av 1990-talet träffade jag en ledande aktivist i Vitt ariskt motstånd som tyckte att hatandet var så jobbigt att han funderade på att flytta till en stuga på landet. Och Kent Ekeroth har nämnt att han skulle vilja flytta till regnskogen eller jobba med delfiner.
