Audiorama på Skeppsholmen har skänkts till Kungliga konsthögskolan. Det var enda lösningen för scenens överlevnad, menar konstmecenaten och majoritetsägaren Per Josefsson. Men Audioramas konstnärliga ledare hävdar att det rör sig om utpressning.
– Skulden blev ett strypgrepp och till slut fick vi ge oss, säger Magnus Bunnskog.
I en tidigare torpedverkstad på Skeppsholmen drev Audiorama mellan 2010 och 2018 Sveriges enda scen för hörspel i surround, ljudkonst och elektroakustisk musik.
Den 28 maj i år tog Kungliga konsthögskolan över den lilla bunkerstudion, vilket i skolans pressmeddelande beskrevs som en ”generös donation” från konstmecenaten Per Josefsson.
– Ljudkonsten har blivit allt viktigare, både för konsten och för Konsthögskolan. Nu blir den evigt bevarad och hamnar i offentlig ägo, säger Josefsson till DN.
Audioramas konstnärliga ledare Magnus Bunnskog säger att ordet ”donation” är felaktigt då lokalen hyrs ut av Statens fastighetsverk, och beklagar att de inte får fortsätta:
– En kulturverksamhet körs i graven så att Konsthögskolan ska få en 86 kvadratmeter stor lokal de inte vet hur den fungerar.
Per Josefsson kunde lämna vidare lokalen i egenskap av majoritetsägare i Audiorama. Han bekostade både uppstart och snickeri med en investering på fyra miljoner, och ett lån på ytterligare 1,9 miljoner. ”Något liknande finns inte i hela norra Europa”, sa han till DI (19/4 2010), och projektet hyllades som ett framgångsrikt samarbete mellan kultur och näringsliv.
Verksamheten utgick dock från grundaren Karin Starres idéer, och det var även hon som hittade lokalen. Men för att få akustiken att gnistra krävdes bygginvesteringar som ingen offentlig aktör kunde bistå med. Efter de inledande investeringarna finansierades verksamheten dock främst med skattepengar, och mellan 2009 och 2018 beviljades Audiorama totalt 16,7 miljoner kronor i offentligt stöd.
Enligt Magnus Bunnskog blandade sig Per Josefsson ständigt i verksamheten, var kritisk mot att de tog emot skattemedel, och använde lånet för att pressa verksamheten i kommersiell riktning.
– Per Josefson dök upp på bolagsstämmorna varje år, men satte i övrigt knappt sin fot här. Då kritiserade han oss hårt för att vara ”bidragsberoende”, säger Magnus Bunnskog.
– Vi har försökt förklara att stöd från Kulturrådet är ett erkännande av konstnärlig höjd, säger Karin Starre.
Per Josefsson säger dock att lånet även användes till verksamhet, vilket inte var tänkt från början. Dessutom var det först tänkt att Audiorama skulle gå med vinst – något som båda parter snart insåg var orimligt.
På lånet krävdes mellan 2011 och 2015 en årlig ränta på fem procent, det vill säga 95.000 kronor, varefter den sänktes till en procent. Någon ränta betalades dock inte, och förra året var ränteskulden till Per Josefsson uppe i nästan en halv miljon.
Ingen tvingade väl er att skriva under villkoren?
– Bygget kostade mer än vi först räknat på och jag satt inte i position att förhandla. Vid den här tiden hade jag och Per en god relation, men hur länge ska man behöva hålla finansiären på gott humör? säger Karin Starre.
Per Josefsson säger att han anser att svensk kultur behöver statligt stöd, men att Audioramas låga intäkter blev ohållbara.
Under sin tid som ordförande i bolagsstyrelsen avskedade han Magnus Bunnskog och Markus Wrangö. Båda återanställdes senare, men enligt Karin Starre visar det hur de var i händerna på finansmannens ”nyck”.
Per Josefsson förnekar att han blandade sig i:
– Jag var jättenöjd utan något som helst inflytande över någonting. Jag har aldrig organiserat mig i verksamheten, och inte varit engagerad i styrelsearbetet.
Du var ju styrelseordförande 2010 till 2013.
– Jag kommer inte ihåg om jag hade en ordföranderoll.
Per Josefsson säger att verksamheten stängdes ner för att Audioramas aktiebolag försatts i obestånd. Efter 2017 var bolagets kapital slut, sedan ett minusresultat på drygt 200.000 kronor. Det löste sig snart, men i augusti 2018 var kassorna tomma igen.
Enligt Karin Starre har bolagets ekonomi alltid sett ut så.
– Alla verksamheter inom det fria kulturlivet kämpar med en snäv ekonomi, så det är ingen nyhet.
När Per Josefsson i maj 2018 meddelade att lokalen skulle doneras så var Magnus Bunnskog och Karin Starre i chock, och tvingades stryka två års planering. De säger att Per Josefson via sin advokat lovade skriva av skulden om verksamheten likviderades och kontraktet fördes över till Konsthögskolan.
– Skulden blev ett strypgrepp och till slut fick vi ge oss, säger Magnus Bunnskog.
Efter konkursen i december ville Audiorama ändå fortsätta i lokalen. Statens fastighetsverk valde dock att hyra ut till Kungliga konsthögskolan, med hänvisning till den brand på Skeppsholmen som kostat skolan lokaler på 1800 kvadratmeter.
Karin Starre säger att kunskapen om hur kulturvärlden fungerar är för låg bland svenska företagare för att samarbeten ska fungera.
– Bara för att han lägger in en peng så kan han inte sitta och bestämma över våra beslut, säger Karin Starre.
– Aldrig mer, säger Magnus Bunnskog och fortsätter:
– De ser kulturen som en produkt att köpa och sälja, eller som något som kan gynna deras varumärke. Det är två skilda världar och för oss slutade det med katastrof, säger Magnus Bunnskog.
Per Josefsson anser däremot att fler i näringslivet borde engagera sig i kulturen, och beklagar sättet som det hela slutade på:
– Jag tycker inte att de samarbetade bra, så att lokalen kunde hamna i långsiktiga händer. Jag har donerat miljoner till skattebetalarna och vill inte skämmas över det.
Per Josefsson, finansman och filantrop
Per Josefsson är medgrundare och delägare av Brummer & partners, ett hedgefondbolag som förvaltar 120 miljarder kronor, och enligt Veckans affärer god för 2,5 miljarder kronor (december 2017).
Han är också en framträdande filantrop och konstsamlare. Han är med i det internationella rådet för Museum of modern art i New York, med cirka 200 givare från hela världen, och är en viktig privat donator av både pengar och konst till Moderna museet.
Mellan 2013 och 2016 satt han i Kungliga konsthögskolans styrelse, och han sitter även i Stockholm philantropy symposiums rådgivande församling.
Gift med Lena Josefsson, styrelseordförande i stödföreningen Moderna museets vänner.