I Garth Greenwells roman ”Det som tillhör dig” söker en amerikansk gästföreläsare i Bulgarien sex på en offentlig toalett, och finner Mitko, en bredaxlad prostituerad med en ”fläkt av kriminalitet”. I en värld där lusten tvingas ned under jord fångas närheten kanske bäst just så: i flykten, med en främling.
Bokrecension av ”Det som tillhör dig”: Garth Greenwell om skam, begär och relationer
Fenomenet med offentliga miljöer där bögar möts för sex kallas cruising. Genom filmer som ”Cruising” (1980), där Al Pacino spelar en snut som infiltrerar New Yorks S&M-miljöer, förknippades cruisandet med våld, sjukdom och promiskuitet. En bild som enligt Garth Greenwell är förminskande.
— Cruisingmiljöer är inte bara platser för sex, utan även för aktivism, konst, gemenskap och närhet. Queerkulturens mirakel är just detta: att lyckas omvandla stigma till stil.
I Sverige har fenomenet bland annat beskrivits av forskarna Arne Nilsson och Margareta Lindholm i boken ”En annan stad” (2002). Nilssons självbiografi ”Bög i folkhemmet” (2016) påminner om en deckare, med hemliga mötesplatser, gåtfulla signaler och poliser som ständigt är ute efter dem.
Denna underjordiska jakt på passion har en utopisk sida. I memoaren ”Lost and found i Johannesburg” (2014) beskriver Mark Gevisser hur cruisingmiljöerna var bland de enda platser där svarta och vita kunde mötas utanför myndigheternas blickar. Enligt Greenwell visar detta på en inneboende radikalitet i gaykulturen, som erbjuder andra möjligheter till gemenskap och utforskande är de som finns i det övriga samhället.
– USA har alltid varit kluvet till sex. Vi har ett djupt puritanskt arv, som kopplar sexualitet till skam, men samtidigt har vi en stark tradition av frigjordhet. Och den motsättningen har vi aldrig riktigt tagit itu med. Kanske för att skammen och frigjordheten verkar kunna samexistera, eller rentav är beroende av varandra. Ibland förstärker repressionen snarare det som den tänkt trycka ner.
Garth Greenwell har varit en del av homovärlden sedan fjorton års ålder. Han växte upp i Kentucky, med ett starkt kristet färgat gayförakt. När hans pappa fick reda på att han var bög sa han: ”Ok, du är inte mitt barn.” Men det var i samma delstat han upptäckte konsten, via körledaren i skolan, och han ser sig fortfarande som en Kentucky-författare.
Större delen av livet har han dock tillbringat utanför hemstaten, och han har bland annat studerat poesi på Harvard och skrivit kritik i The New Yorker. Den poetiska skolningen märks i prosans exakthet som lyckas gestalta lusten som ett inre drama.
2009 flyttade Greenwell till Bulgariens huvudstad Sofia, där han fick jobb som föreläsare, och började skriva på den delvis självbiografiska romanen. Det enda han trodde sig veta om Östeuropa var att det inte var som Kentucky. Väl där överraskades han av hur lika villkoren för bögar var. Han kände omedelbart igen sig när han trillade in på kulturhusets offentliga toalett, där boken inleds.
Greenwell ville skriva på ett sätt som komplicerar den vanliga berättelsen om sexarbete, utan att väja för svårigheten att nå varandra över barriärer som klass och kultur.
– Förhållandet i boken inleds med en transaktion, och därefter skiftar ständigt maktbalansen mellan dem. Den strukturella makten ligger givetvis hos berättaren, som har en materiell stabilitet och framför allt ett amerikanskt pass som gör att han när som helst kan lämna landet. Mitko har gåvan att vara åtråvärd, och har nära till fysiskt våld, vilket också är en form av makt. Men förhållandet är mer än så; det finns hela tiden en sorts mänsklighet som maktobalansen aldrig kan sopa undan.
Metoo-rörelsen har gjort att frågan om sex och makt blivit extra aktuell. Det diskuteras förstås även inom gayvärlden. Bland annat utifrån boken och filmen ”Call me by your name” (2017) som handlar om förhållandet mellan en sjuttonårig pojke och en världsvan professorsassistent.
Även Garth Greenwells roman krestar kring ett ojämnt förhållande, så hur ser han på möjligheterna till kärlek i ett sånt förhållande?
– Jag tycker inte att sexarbete kan likställas med övergrepp. Som författare är jag intresserad av var linjen kan dras mellan samtycke och makt, vilket kan skifta på sätt som vi inte kan föreställa oss. Det var viktigt för mig att låta Mitko vara handlingskraftig och inte bara ett objekt. Samtidigt är det sant att han har sämre möjligheter.
Sexarbetets åtskillnad mellan sex och lust framstår i boken inte bara som en symbol för kärlekens utmaningar i en kommersiell värld. Romanen är även en klagan över svårigheten att komma andra människor nära. Vi vet inte vad som pågår i andra människors medvetande; vi lägger känslopussel utifrån gester och ord.
– Det positiva är att andra personer blir spännande och mystiska, vilket kan vara en förutsättning för kärlek. Det deppiga är att vi aldrig kan vara säkra på att vi befinner oss i samma berättelse som den andra personen. Den frågan är precis lika aktuell i ett trettioårigt äktenskap.
