Dagens roffande av vaccin är direkt hälsofarligt. Virus gör oss beroende av varandra, och liv borde sättas före företagsvinster. I dag tänker vi tvärtom på båda punkterna.
DN Kultur, 25 mars 2021.
I april 1955 får forskaren Jonas Salk frågan om vem som äger hans nya poliovaccin. ”Folket”, svarar han, lätt överraskad. ”Det finns inget patent. Skulle man kunna patentera solen?”
I dag säljer Unicef en generisk variant för 30 spänn och sjukdomen har utrotats sånär som i Afghanistan, Pakistan och Nigeria. Därför måste barn i hela världen ännu ta sprutan.
Här finns två lärdomar. Att virus gör oss beroende av varandra, och att liv kan sättas före företagsvinster. I dag tänker vi tvärtom på båda punkterna.
Den 10 mars röstade Sverige och övriga rika länder ner ett förslag inför Världshandelsorganisationen (WTO) om att tillfälligt lätta på covidpatent för att snabbt besegra pandemin, backat av ett hundratal fattiga länder som vill producera vaccinkopior. Många afrikanska länder måste nu vänta med sprutan till 2022, samtidigt som nedstängningen skadar deras ekonomier och gör sjukdomar som malaria dödligare.
Men utöver uppropen av Läkare utan gränser och folkrörelsen Skiftet mötte beslutet knappt protester i Sverige. Tvärtom kritiseras regeringen indirekt för att inte ha roffat nog. Som föregångsland framhålls Israel, som hostade upp dubbla priset, enligt en rapport runt 250 kronor per Pfizerdos. Visst var de rappa med nålarna, men pandemier är inte världsmästerskap.
Ändå har många länder smockfulla förråd, trots att fördröjning på andra håll kan leda till mutationer som gör oss skyddslösa. Vaccinnationalismen, skrev därför Världshälsoorganisationens chef Tedros Adhanom Ghebreyesus, är inte bara moraliskt förkastlig, den är ”epidemiologiskt självförgörande”.
Det andra hindret är ett vrickat patentsystem. Läkemedelsbolagen kan skydda framställningssätt, snarlika ämnen och metoder för intag, samt massköpa patent de inte behöver och skicka jätteansökningar innan de har börjat forska, för att avskräcka konkurrenter. Lagarna följs också upp hårdare sedan WTO grundades 1995, vilket gjorde aidsepidemin dödligare än nödvändigt.
Detta försvårar för generiska vacciner, trots att forskningen främst betalas av folket. Enligt hälsostiftelsen Kenup har skattebetalarna globalt pungat ut med 950 miljarder kronor i forskning bara under pandemiåret. Vi betalar alltså trippelt: först för grundforskning, sen för både vaccinforskning och köplöften. Men trots att risken är noll framställs detta som en riktig marknad, medan både patent och vinster går till företag.
Vaccinerna borde självklart tillhöra folket. Tanken är knappast utopisk, för som ekonomipristagaren Joseph Stiglitz med flera påpekat finns ett system för global kunskapsdelning, nämligen WHO:s influensasystem (Columbia Business School 23/4 2020). De pekar också på andra modeller, som FN:s och WHO:s globala patentpool.
Men först måste det finnas en politisk vilja att samarbeta, snarare än att självgott mäta vaccinstaplar med varandra medan de fattiga dör i väntan på sin tur.
