Läs texten på DN.se.
Satsa på barnen. Det är den bästa investeringen ni kan göra för framtiden.”
Har du som ovana att spruta kaffet över köksbordet vid chock? Då kan du tryggt hälla upp en kopp inför lyssningen av Ingvar Carlssons sommarprat. (Och koffeinet kan behövas.) För Carlssons uppmaning till samtidens politiker är mer Bono än Branting.
Carlsson deklarerar vidare sin kärlek till svensk natur, berättar att han av Tage Danielsson kallades ”foten” och hyllar läromästaren Tage Erlander för att han är så ”oförstörd av makten”. (Vilket händelsevis sydsvenskans Per T Svensson ordagrant skriver om Carlsson själv i en lång hyllningstext.)
”Det här är första gången jag kommer att öppna det inre rummet, som jag hållit undan offentligheten”, sade Ingvar Carlsson på P1:s presskonferens. Men programmet blir aldrig mer än en mäklarvisning. Den tidigare statsministern avslöjar inget vi inte redan kände till, med undantag för upplysningen att Tyresö kommun har ”väldigt mycket som berikar fritiden”.
Samtidigt är det just hans jordnära attityd som gör Carlsson älskvärd, och kanske rentav originell. Om politiken i dag känns överbefolkad av uppblåsta karriärister så är det lätt att bli nostalgisk över gråsossar som trivs lika bra vid årorna som vid rodret.
Men särskilt privat blir det inte. Carlsson passar tvärtom på att vårda sitt politiska arv, och återvänder till numera okontroversiella frågor som underskriften av FN:s barnkonvention och byggandet av Öresundsbron. Även om rollen som – bokstavligen – brobyggare stämmer väl in på hans gärning, så finns episoder att lyfta fram med betydligt större relevans i dag, såsom Luciabeslutet 1989 (som kraftigt begränsade asylrätten) och EU-inträdet (apropå Brexit).
Carlsson vidrör också skotten på Sveavägen, som förutom att beröva honom en god vän slungade honom in i statsministerstolen. I sommarpratet driver han därför tesen att livet innehåller oväntade vändningar som man aldrig kan förbereda sig på.
Hans sommarprat hade gärna fått vara lite mer som livet.
