Läs artikeln på DN.se.
Steve Nyberg
”Trygga lilla Sverige”
Galago
”En snäll, idyllisk småstad förutan kiv och split, vad jag längtar dit”, sjunger Monica Zetterlund drömskt om sin hemort i Tage Danielssons debutfilm ”Svenska bilder”. Men minnet sviker henne: fröken Bloms Sybehör är i själva verket en bordell, och detaljhandlaren kränger kokain från en kakburk.
Folkhemsillusioner är nu måltavlan för ännu en debut: serietecknaren Steve Nybergs ”Trygga lilla Sverige”. I sex korta seriealbum dramatiserar han några av 1900-talets mest ökända svenska våldsbrott, såsom Änglamakerskan i Helsingborg, som mot betalning tog sig an oönskade barn som hon sedan lade i kaminen.
Häftena är inbäddade i en läcker blågul låda, tillsammans med jox som en karta över Sabbatssabotörens bombmål i Stockholm, ett vykort från en romsk kvinna som gömmer sig för skrothandlare Bengtssons rasistpöbel, samt sånghäftet ”12 nya visor om banditer och mördare”.
Nybergs bakgrund på filmskola gör sig påmind när han fokuserar på detaljer som först i relation till andra rutor bildar en scen. Och den omättade vintagepaletten ger en dyster, tidstypisk känsla.
Tesen är: Det var inte bättre förr. I ett maskinskrivet förord påpekar kriminologiprofessorn Felipe Estrada att medierna genom att lyfta fram grova våldsbrott ger sken av att samhället blir allt otryggare, trots att det dödliga våldet minskat kraftigt över tid. Denna mediala hysteri är inga nyheter för den som installerat en kvällstidnings- app, vars återkommande rubriker som ”Kvinna hittad död i sjö” kan få västgötaorten Hjo att låta som den mexikanska gränsstaden Juárez.
Dramatiskt intressanta är berättelserna inte; förövarna plågas inte av inre kval och motiven lämnas ofta därhän. Symtomatiskt är att den konstnärliga framställningen nämns först i förordets sista mening: ”Och att läsningen dessutom är såväl spännande som underhållande får ses som en bonus.”
Men bland nynationalistiska slagord om att ”Ge oss vårt land tillbaka!” är detta en vältecknad påminnelse om att pursvenskar är kapabla till allt från terrorism till ritualmord. Som den amerikanske kulturkritikern Fredric Jameson påpekat är en historielektion det bästa botemedlet mot nostalgisk lidelse.
