Värderas stadens kulturscener för lågt?

Värderas stadens kulturscener för lågt? Nu utvecklas nya sätt att beräkna kultur- och nöjeslivets värde för staden. Till exempel visar en nyframtagen kalkyl att experimentscenen Fylkingen skapar stora värden för sin fastighetsägare.

Fastighetsbolagen i Stockholm intresserar sig alltmer för hur kultur kan göra en stadsdel bättre att leva i. Stadens kulturförvaltning inrättade därför 2012 en kulturlots som ska underlätta dialogen mellan kulturaktörer och fastighetsägare.

För att göra samtalen mer fruktbara låter de nu analysföretaget Evidens ta fram en ”Kulturkalkyl”, för att mäta kulturens bidrag till samhället. Enligt Patrik Liljegren, biträdande direktör på kulturförvaltningen, ska verktyget förstärka dialogen om varför kulturen måste få ta plats när Stockholm växer.

– Vi har träffat ledningarna på ett fyrtiotal fastighetsbolag, och där finns ett väldigt stort intresse för hur kulturlivet kan bli en del av olika stadsutvecklingsprojekt, säger Patrik Liljegren.

Arbetet med att ta fram kalkylen inleddes vid årsskiftet. Den testas nu under våren och resultaten presenteras i höst.

Bland annat har man tagit fram kartor med statistikunderlag som visar på ”kulturdensiteten” – förekomsten av exempelvis ateljéer, musikscener och biografer – i hela staden, för att visa på behov när man bygger nya områden. En förhoppning är att kunna visa hur stadsdelar med en hög prisnivå också har ett rikt kulturliv, som ett sätt att visa hur kulturen kan göra platser mer levande.

– I en samhällskontext har kulturen självklart ett värde i sig själv, men i samtalen med fastighetsägare så behöver man kunna prata deras språk. Lyckas staden få fler fastighetsägare att satsa på kultur så främjar det konstarternas egna inneboende värden, säger Patrik Liljegren.

Men verktyget kan också ge en indikation på vad en kulturverksamhet betyder för ett bostadsområde i reda pengar.

På initiativ av Per Hasselberg, konstnär som annars är verksamhetsledare på Konstfrämjandet, har verktyget provkörts på Fylkingen på Södermalm, en konstnärsdriven förening och scen för experimentell musik och konst grundad 1933. Av Fylkingens årliga offentliga anslag på 1,4 miljoner går 680.000 kronor till lokalhyra och 120.000 till relaterade avgifter, vilket sammanlagt utgör 57 procent av deras budget.

– En stor del av våra pengar och anslag går ju till att betala hyra. Det blir en press på våra produktioner att vi har en hög hyreskostnad, och sätter begränsningar för vilka möjligheter vi har, säger Josefin Lindebrink, ordförande på Fylkingen.

Enligt Evidens analys höjer Fylkingens närvaro i huset fastighetsvärdet på bostäder i närområdet med 131 kronor per kvadratmeter, och kontorslokaler med 24 kronor per kvadratmeter. Enbart utifrån kontorshyrorna på nästan 50.000 kvadratmeter, motsvarar detta, enligt Per Hasselberg, drygt en miljon kronor per år.

Han menar därför att Fylkingen och liknande kulturverksamheter kan argumentera för att slippa betala hyra. Han presenterade sina resultat den 30 mars i form av konstprojektet ”Fylkingen till salu!” inom Kungliga Konsthögskolans forskningsprojekt Workawork, där det även ingick att värdera föreningens verkshöjd på Stockholms auktionsverk.

– Syftet med kalkylen är ju att ha ett pedagogiskt verktyg för fastighetsutvecklare att räkna på hur mycket kulturlokaler ett område kan bära, som ett sätt att föra staden framåt. Jag vände den ju bakochfram, för att visa varför Fylkingen inte ska behöva stå med mössan i hand, och att de kan vara tuffare i hyresförhandlingen om två år. Där är nollhyra en bra utgångspunkt, säger Per Hasselberg.

Att mäta kulturens samhällsnytta har blivit allt vanligare på flera håll. Storbritanniens kulturråd har exempelvis tagit fram fyra ekonomiska mätverktyg för att ge vänner av kulturlivet argument för att försvara offentliga anslag.

Ett av verktygen, economic impact assessment, mäter tre former av ekonomiska effekter: direkta, genom att kulturinstitutionen anställer människor; indirekta, genom att locka nya människor till ett område eller en stad; och inducerade, då kulturaktören och dess anställda återinvesterar sina pengar i ekonomin.

Sedan 2013 publicerar de statistik om landets kulturindustri, och enligt den senaste rapporten (april 2019) omsatte den 21,2 miljarder pund 2016, och anställde 137.250 människor. De har även publicerat en guide för hur enskilda kulturaktörer kan mäta sin påverkan i närområdet, vilket alltså är vad Per Hasselberg gjort med Fylkingen.

Kulturens samhällsnytta kan dock mätas i annat än pengar. En som försökt sig på detta är Pier Paolo Sacco, professor i kulturekonomi vid IULM i Milano. Hans forskningsprojekt ”Recycling waste: does culture matter?” visade exempelvis att de som aktivt deltar i kulturlivet i större utsträckning väljer att återvinna sopor, oberoende av inkomst eller utbildning. Ett annat exempel på hur kulturen kan ha goda sidoeffekter är att kvällsöppna stadsdelar är tryggare.

Kulturkalkylen kommer i en tid när mindre kulturaktörer kämpar för sin närvaro i stadsrummet.

Den 31 maj stänger queerkrogen Bitter Pills vid Hornstull ner på grund av klagande grannar, och stadsbyggnadskontoret förbjöd i april det populära kulturhuset Melodybox vid Telefonplan att fortsätta sin verksamhet med hot om vite, trots att det är långt kvar tills huset rivs. DN har även skrivit om hur vissa fastighetsbolag ser nattlivet som ett sätt att pressa upp priserna på bostäder, samt om de problem som konstnärer har att hitta billiga lokaler.

– Utförsäljningarna i Gustavsberg är ett bra exempel på hur lättvindigt vissa kommuner gör sig av med sina tillgångar. Det är samma sak när man säljer ut skärgårdslandskap: man är inte nog rädd om sina kulturella värden, säger Per Hasselberg.

Utträngningen av konstnärer har noterats av kulturförvaltningen, som därför bestämt sig för att etablera 200 nya ateljéer 2017–2020, vilket de är på god väg att göra. Däremot ser Patrik Liljegren bilden av stora fastighetsägare som trycker undan kulturlivet för att fokusera på att sälja bostäder som föråldrad.

– Fastighetsägarna är alltmer intresserade av att skapa stadsdelar med ett rikt kulturliv. Vårt bibliotek i Kista uppfattades av fastighetsägarna som en stor tillgång i deras verksamhet. Andra exempel på fastighetsägare är AMF och Atrium Ljungberg som ser att kultur är en viktig del i en modern stadsutveckling.

Lämna ett svar