Se upp för politiker som tar fram statistikpärmen

Selektiva fakta, i sig korrekta, kan leda uppmärksamheten från egna tillkortakommanden. Faktakollar är ingen enkel sak.

Ursprungligen publicerad i DN.

”Jag är beredd att erkänna att historieskrivningen i de flesta fall är inexakt och partisk”, skrev George Orwell om spanska inbördeskriget, ”men det speciella med vår tid är övergivandet av idén att historien ens kan skrivas sanningsenligt.”

Lögnens tidsålder har förkunnats med jämna mellanrum ända sedan Platons grottliknelse, men denna klagan upphäver ofta sig själv. För hur skulle de faktakollar som slog igenom i årets valrörelse ens vara begripliga utan en outtalad pakt om att fakta går att nå fram till? Sanningen är en överlevare, och lär klara sig även denna gång.

Under valveckan höll jag i ett samtal om ”postsanning” med forskaren och mytjägaren Emma Frans, som i ”Larmrapporten” och kommande ”Sant eller falskt” (båda på Volante förlag) lär oss att skingra falskheter med vetenskapens hjälp. Lömskt frågade jag publiken hur många som oroades av fejknyheter, samt hur många som hoppas att Donald Trump förlorar nästa val, och nästan samtliga räckte upp handen på båda frågor. Här satt alltså, ironiskt nog, ett rum fullt av likasinnade och oroade sig för filterbubblor.

Väljarna är dock inte så enfaldiga som man kan tro. En studie visar att fejknyheter under det amerikanska valet 2016 var koncentrerade till en liten, starkt konservativ del av befolkningen, och att den bråkdel som trodde på dem ändå inte nåddes av faktakollarna. (Guess, Nyhan & Reifler, 2018.) En annan att mediernas faktagranskningar rentav bidrog till att lyfta in högerextrema problemformuleringar i det offentliga samtalet. (Benkler, Faris, Roberts & Zuckerman, 2017.)

Jag undrar dessutom om faktumets guldålder, som ju antyds av begreppet postsanning, någonsin har funnits. Kanske avses demokratins framryckningar efter kalla kriget, när Bill Clinton-typer satt med läsglasögon på nästippen och bytte partiprogram mot statistikpärmar.

Selektiva fakta, i sig korrekta, kan leda uppmärksamheten från egna tillkortakommanden. Är det inte precis vad den demokratiska partiledningen i USA hoppats på sedan valförlusten – att deras tjat om fejknyheter från ryska troll ska låta dem slippa fundera över varför väljarna ratade deras politik?

Den politiker som menar allvar med att influeras av vetenskaperna kanske i första hand ska bli bättre på att pröva de egna antagandena. För, som Orwells landsman Sherlock Holmes säger: det finns inget mer bedrägligt än ett uppenbart faktum.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *