Gratisarbete, strikta hierarkier och prispress har skapat en ohållbar arbetsmiljö.

1. Sexuella trakasserier

Inslagsproducent: Programledaren berättade för mig hur jag skulle ”bli knullad”. Han tog en tvättsvamp, tryckte två fingrar i den och framkallade något slags sexuellt ljud. Det var en massa folk runt omkring som hörde hur jag ”skulle knullas”.

Som en följd av Metoo-rörelsen har arbetsförhållandena inom den svenska tv-branschen hamnat i fokus. Det gäller särskilt situationen på de produktionsbolag som tar fram merparten av tv-kanalernas mest populära program.

Programledaren Martin Timell fick sparken från TV4 efter att medarbetare på ”Äntligen hemma” vittnat om upprepade fall av sexuella trakasserier. Ledningarna på både produktionsbolaget Meter och TV4 ska ha haft kännedom om förhållandena i många år utan att agera.

En åklagarledd förundersökning pågår också mot en programledare på SVT efter att en tidigare praktikant anmält personen för sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning.

DN har varit i kontakt med ett trettiotal personer som arbetar eller har arbetat på några av landets största produktionsbolag. Flera av dem vittnar om sexuella trakasserier och övergrepp som pågått utan att ledning och ägare vidtagit kraftfulla åtgärder.

En tidigare praktikant på ett stort produktionsbolag vittnar om ett övergrepp på en avslutningsfest.

– Mannen var 20 år äldre än mig, småbarnsfar, gift och i högre maktposition. Han drog in mig på restaurangtoaletten för att försöka ha sex med mig. Jag var inte i läge att försvara mig, men jag har också stora minnesluckor från den kvällen, berättar praktikanten.

Hon tog upp händelsen med några kollegor som berättade att mannen tidigare tafsat på andra yngre kvinnor inom bolaget. Några månader senare såg hon att samma man flörtade med en annan praktikant på en fest. Hon bestämde sig för att tala med ledningen.

– Ledningen sade att det kanske hade varit mer allvarligt om det skett i ett jobbsammanhang och inte på en företagsfest. Jag kan köpa det, men jag var helt självklart i en beroendesituation.

En kvinnlig programledare på ett folkkärt program berättar att hon fick höra att hon skulle ”knulla kameran” strax innan hon skulle fokusera och spela in.

– Det som provocerar är att människor som beter sig riktigt illa bakom scenen framställs som hjältar i rutan. Man för tittarna bakom ljuset och accepterar en förlegad machokultur, säger en medarbetare.

Förutom övergrepp berättar flera personer om en arbetsmiljö fylld med personpåhopp, mobbning och kränkningar. Både MTG och produktionsbolaget STH-CPH har nyligen startat interna utredningar efter anklagelser mot kända profiler.

2. Profilernas makt

Inslagsproducent: Han kan slå om på en sekund och skälla ut kollegor. Jag vet att flera har flaggat för hans beteende, men ledningen vill gärna skydda personerna som gör programmen populära.

Varför kan trakasserier från ledande profiler fortgå utan att kraftfulla åtgärder vidtas? En anledning som flera personer pekar på är profilernas makt.

Journalisten och författaren Kent Werne skrev förra året rapporten ”Outsourcad journalistik” på uppdrag av Journalistförbundet. Han menar att många bolag är beroende av sina stjärnor eftersom man ofta är ekonomiskt avhängigt av två eller tre populära program.

– På en större kanal är det lättare att göra sig av med profiler. Detta är ingen ursäkt men en förklaring till att produktionsbolag i större utsträckning håller programledare om ryggen, säger Kent Werne.

Fotografen Ola Fredholm, som i flera medier berättat om missförhållanden under inspelningarna av ”Äntligen hemma”, säger att man alltid måste se till att programledaren är på gott humör.

– Jag hörde från kollegor om ett annat program där en fotograf bar samma förnamn som programledaren och då fick kallas något annat. Om någon sade hans riktiga namn så blev programledaren sur. Det är så bisarrt, men cheferna tar inget ansvar, säger Ola Fredholm.

En medarbetare på ett stort tv-program varnades för den manliga programledarens översitteri innan hon började.

– Jargongen var väldigt hård. Personen jag ersatte hade bränt ut sig och kunde inte ens prata om programmet i ett år efteråt eftersom det ännu väckte stressymtom, berättar hon.

Foto: R-Type / Alamy

 

3. Arbetsvillkoren

Ljudtekniker: Det är tråkigt om kampanjen fastnar vid posterboys som Timell och vi inte kommer åt strukturerna. Problemet är ju branschen i stort. Tolv timmars arbetsdag är mer regel än undantag för oss som är etablerade. Vi slåss för att kunna ha ett normalt liv.

Sexuella trakasserier ses av många som DN talat med som extremfall. En mer samstämmig bild ges av branschens tuffa arbetsvillkor. Bland annat vittnar anställda om långa arbetsdagar utan vare sig övertidsersättning eller OB-tillägg. Ofta regleras villkoren i ett kontrakt, men dessa följs inte alltid.

Den kartläggning som Kent Werne gjorde visade att åtta av tio på de 20 största produktionsbolagen har tillfälliga anställningar eller arbetar som frilansar.

– Det skapar en rädsla för att bli av med kommande uppdrag. Det gör också att man kanske inte vågar reagera när man blir utsatt för sexuella trakasserier och övergrepp i samma mån som om man haft en trygg anställning, säger Kent Werne.

Många återkommer till praktikanternas hårda villkor. Det rör sig oftast om studenter på tv-utbildningar som på produktionsbolagen får nödvändiga meriter till låg eller ingen betalning.

– Det allra värsta är alla praktikanter som utnyttjas jättemycket. De kan få sköta kamera, ljud och inspelning själva på obekväma tider, och om något händer så är det upp till dem. Allt gratis, förstås. Utan dem hade det aldrig varit möjligt att göra produktionerna, säger en ljudtekniker.

En inslagsproducent berättar om en produktion med pass på mellan fjorton och sjutton timmar, där praktikanter fick ett stort ansvar. De fick bland annat köra utrustning långt in på natten, vilket han visste tidigare hade lett till olyckor. Han begärde ett möte om arbetsförhållandena.

– Jag skrev att vi inte planerade anmäla bolaget och att vi inte var fackanslutna, men att det ändå fanns regler för hur länge man ska få sova innan man går in på nästa pass. Många var unga och hade inte vågat protestera. Vi fick något slags övertidsersättning, om än inte i paritet med kollektivavtal, och sedan fick jag aldrig jobb där igen.

En inslagsproducent berättar att unga kvinnliga praktikanter råkar särskilt illa ut, eftersom de känner sig tvingade att göra det som manliga chefer säger. Och en praktikant berättar att hennes första anställning innebar en ”otroligt kass lön”.

– Jag brände ut mig och var sjukskriven i två månader efteråt, bland annat för att produktionen var väldigt strulig och hanterades extremt dåligt. Det är många som har gått in i väggen.

4. ”Svartlistning”

Inslagsproducent: Man kan få skit om man är besvärlig, och det är hemskt att det ska vara så. Om jag skulle berätta om enskilda historier skulle det slå tillbaka mot mig, folk skulle känna till vad det handlar om.

De tuffa villkoren har enligt många DN talat med lett fram till en utbredd tystnadskultur. Flertalet i vår granskning vill inte ställa upp med namn, i första hand av rädsla för att bli ”svartlistade” eller ”brända”, och därmed förlora chansen till framtida uppdrag.

– Det är ju extremt tuffa villkor, och man måste gå ut på topp i ett projekt för att få nästa. Vilket på ett sätt är bra, för det sållar ut dem som inte är duktiga. Men det gör också att ingen vågar säga ifrån, säger en ljudtekniker.

Motstånd mobiliseras i stället i informella sammanhang. I bilar på väg till och från inspelningar och i slutna Facebookgrupper cirkulerar historier om besvärliga programledare och dåligt planerade tv-program.

– Man har ju hört vilka produktioner man ska undvika. Men alla har ju inte den möjligheten, och ibland så hamnar man ändå i klorna på de där skitstövlarna. Då blir det riktiga rövdagar och så kommer man hem och stirrar tomt in i väggen, säger en ljudtekniker.

Många berättar också om svårigheterna att komma överens om lägstanivåer för ersättning.

– Alla kontrakt är utformade till tv-bolagens fördel. De spelar ut oss mot varandra på ett ganska oschyst sätt. Vi ljudtekniker och fotografer pratar ihop oss om att inte gå under en viss ersättning, men det finns alltid någon som kan göra det för mindre, säger en ljudtekniker.

Den fackliga närvaron på flera produktionsbolag är svag. Sveriges Radios Kulturnytt visade i en kartläggning att hälften av de produktionsbolag som SVT köper tv-program från saknar kollektivavtal.

– Det här gör att den vanliga mekanismen för att skapa trygghet och jämna ut makten är satt ur spel. Det gör att makten tippar över till chefer, ägare och i flera fall programledare, säger Kent Werne.

Teaterförbundet har länge kritiserats för att inte engagera sig för underhållnings-tv. Ordförande Anna Carlson håller med om kritiken, men menar att de lyft frågan alltmer. Bland annat via en enkät förra året som visade att endast en tredjedel svarade ja på frågan om de ville arbeta inom branschen om fem år.

– För att vi ska kunna agera starkt så måste vi vara många medlemmar. Och här skiljer sig tv-sidan från andra yrkesgrupper. Många är egenföretagare och tycker väl att de inte har något med ett fack att göra, säger Anna Carlson.

Foto: ullstein bild

 

5. Prispressen

Medarbetare: Allt handlar om tittarsiffror. Allt. Och det görs på bekostnad av allt annat. Tidsplaneringen var orimlig och vissa dagar var vi tvungna att jobba i stort sett dygnet runt.

Ledande företrädare för stora produktionsbolag har i flera år påtalat svårigheterna med att nå lönsamhet, eftersom stora produktioner färdigställs under stor prispress. Det i sin tur riskerar att leda till att de anställda får jobba under än knappare förutsättningar.

Kanalernas efterfrågan på nyproduktion är stor, men betalningsviljan har minskat efter att stor del av publiken lämnat det linjära tittandet, menar Anders Knave, ordförande för tv-sektionen på Film & tv-producenterna och vd på produktionsbolaget Titan.

– Ekvationen går inte ihop eftersom produktionerna inte går att göra billigare. Antingen får man rucka på kvalitetskraven eller så måste man börja skära i marginalerna, säger Anders Knave.

Ekonomin och betalningsviljan är dagens stora knäckfråga mellan produktionsbolagen och kanalerna, menar Kent Werne. Han menar att det yttersta ansvaret för att säkerställa en god arbetsmiljö ligger hos kanalerna som beställer program. Men dessa har varit dåliga på att ta ansvar, särskilt som syftet med att lägga ut ofta är att få ned kostnaderna.

– Det finns branscher där beställarna är noggranna med att kontrollera arbetsförhållandena hos underleverantörerna. Varför skulle inte kanalhus som SVT, TV4, MTG och Discovery kunna göra samma sak? frågar sig Kent Werne.

Flera anställda berättar också att de märker av den ekonomiskt pressade miljön. En inslagsproducent berättar att uppdragen allt oftare går till de bolag som har möjlighet att göra billigare produktioner.

– Det är inte svår matematik att om de vill ha program som de själva inte klarade av att göra med fackliga regler, så kommer vi på golvet att få betala, säger inslagsproducenten.

Anders Knave menar att produktionsbolagen driver på att för att få till ekonomisk samsyn med beställarna. Senast vid ett seminarium i anslutning till tv-galan Kristallen försökte flera ledande företrädare påtala problematiken. Knave tror dock inte att situationen kommer att förbättras nämnvärt under den närmaste tiden.

– Snarare finns en risk att vi framöver måste arbeta under ännu tajtare marginaler. Och det kommer att finnas en gräns när det inte går att genomföra produktionen, säger Knave.

6. Krismöten

Casten Almqvist, vd på TV4-gruppen: ”Vi är nog alla överens om att den sortens beteenden och attityder som tv-branschen nu riskerar att associeras med är oacceptabla och kommer att vara långsiktigt mycket skadliga för såväl individer som bolag.”

Flera kanalhus har de senaste veckorna sagt att åtgärder behövs för att komma till rätta med branschens problem. Hanna Stjärne, vd på SVT, sade förra veckan till DN att bolaget har täta kontakter med produktionsbolagen.

TV4:s ledning har, efter att man avslutade samarbetet med Martin Timell, bjudit in branschen till ett stormöte. Målet med mötet är att diskutera den problematik som lyfts fram i samband med Metoo-rörelsen.

”För oss på Bonnier Broadcasting är det uppenbart att vi behöver se över våra arbetsförhållanden och beställarrutiner, men också miljön ute i de produktioner vi köper in och därmed också har visst ansvar för”, skriver Casten Almqvist, vd för TV4-gruppen, i den inbjudan som gått ut till stora tv-bolag, produktionsbolag och producentföreningen.

Trots uppenbara problem i branschen tror flera av de som DN pratat med att situationen kan förbättras, i synnerhet om fler vågar ställa upp och berätta om missförhållanden.

– Vi måste gå ihop. Jag tror att det kan bli en förändring nu, och att arbetsvillkoren kan bli nästa stora fråga. Man kommer inte att vara lika rädd för att gå till cheferna, och nu kommer de att vara tvungna att lyssna, för de fattar att branschen inte har råd med fler skandaler, säger Ola Fredholm.

Lämna ett svar